Stå upp för kulturbevakningen!

Igår skrivev Ami Lönnroth en mycket läsvärd krönika ”Jag flyttade till en kulturstad – vem känner till den idag?” på Södertälje kommuns hemsida. Ami lyfter fram det rika kulturliv och många av de kulturföreningar vi har i Södertälje idag. Men hon tar upp problemet att vår lokaltidning LT till stora delar har slutat bevaka kulturlivet, de kommer inte längre på premiärerna och skriver inte längre recensioner. Hon skriver bland annat:

”Länstidningen följde alla turerna. Senare uppmärksammade LT den sommarteater som nu spelas för tionde året på utomhusscenen framför Wendela Hebbes Hus men har nu slutat recensera både den och andra teaterföreställningar. Därmed har en lång tradition av högklassig kulturjournalistik brutits, den som hade sin blomstringsperiod under Christer Dukes 32 år på tidningen och följdes upp med den äran av hans efterträdare Sara Ullberg och Alice Sundman. Nu har Alice Sundman sagt upp sig i protest mot tidningens ändrade inriktning. Christer Duke bevakade kulturlivet redan på den tiden då de namn jag inledningsvis nämnde gjorde Södertälje till en rikskänd kulturstad. Kanske inte så konstigt att han var en av de ledande kulturprofiler som tidigare i år i två debattartiklar i LT kritiserade tidningens nuvarande policy”.

”Det finns med andra ord människor som fortfarande brinner för kulturlivet i stan. Jag har nämnt teater – vi har inte bara Oktoberteatern och sommarteatern i Berit Carlbergs regi utan också musikteaterföreställningar av den sort som författaren och regissören Helena Cronholm satte upp vintras – Pariserflickorna. Tyvärr förbigicks också den med tystnad i kritikerkåren”.

Det Ami Lönnroth tar upp i sin krönika är till stora delar inne på samma linje som det jag skrev om i en debattartikel i LT den 4 maj ”Kärleksförklaring till Södertäljes kulturliv”. Där hyllade jag de oumbärliga insatser för kulturen i stan som många eldsjälar, både ideella och professionella utför varje dag. Jag visade också på bredden i stans kulturföreningar, där alltifrån studieförbunden till FUB gör otroliga insatser för att vi ska ha ett rikt och levande kulturliv.

I debattartikeln lyfte jag också upp, precis som Ami nu gör, det tragiska i att LT inte längre tar det ansvar som jag anser att en lokatidning har. Att bevaka och skildra kulturen i stan.

Är vi tillräckligt många som fortsätter att stå på oss och säger ifrån kanske LT måste tänka om? Man kanske ska bilda en Facebookgrupp: Vi som vill att LT tar sitt ansvar och bevakar kulturen i stan! Upp till kamp kulturvänner!

Läs även gärna Christer Dukes med fleras debattartikel om LT:s kulturbevakning här.

Och här kan man läsa Alice Sundmans avskedsartikel i LT.

Borgarna sviker homo-, bi- och transpersoner

Idag den 27 maj är vår debattartikel publicerad i LT och kan läsas här.

RFSL Södertälje startade för några år sedan och är en viktig förening både för homo-, bi- och transpersoner (HBT-personer) och för heterosamhället. Kunskapen om dessa frågor är låg i Södertälje; här finns motstånd, här finns okunskap och här finns rent hat. HBT-gruppen och föreningen har märkt detta och har utsatts för trakasserier av olika slag, alltifrån glåpord till hot och våld.

Vid kultur- och fritidsnämndens senaste möte i Södertälje skulle beslut fattas om att ge föreningsstöd till RFSL Södertälje. Den borgerliga alliansen ville dock, genom förslag om återremiss, avslag och halvering av anslaget stoppa stödet till RFSL Södertälje.

Vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister ville bevilja föreningen stöd. De borgerliga partierna var tydliga med att de ville gå emot tjänstemännens förslag att stödja föreningen och Moderaterna ville helt ge avslag på ­föreningens ansökan medan Folkpartiet och Centern ville sänka stödet rejält så att föreningen inte skulle kunna ha kvar sin föreningslokal.

Vi socialdemokrater, ­vänsterpartister och miljöpartister står upp för alla människors lika värde och tycker att det är jätteviktigt att vi är en kommun där mångfald råder och där det accepteras att människor har ­olika läggning. RFSL Södertäljes arbete blir därför viktigt att stödja.

Om föreningen i dag har en lokal som är lite för dyr för dem, anser vi att de ska få ett år till med bibehållet stöd, för att de under denna tid ska kunna hitta en billigare föreningslokal. Och att föreningen får kommunens hjälp att kunna komma ut på skolinformationer och den vägen själva kunna dra in pengar till föreningen och samtidigt Vi tycker inte som borgarna att ­kommunen ska dra undan mattan för föreningen och avslå deras ansökan rakt av. Det skulle leda till att de tvingas lägga ner sin mötesplats och kanske även hela föreningen, trots att behovet av föreningen och gruppen är mycket stort här.

Vi tycker att RFSL Södertälje behöver finnas kvar i staden och behöver ha en lämplig föreningslokal. Det är viktigt att kommunen stöttar föreningslivet där medborgarna genom sitt engagemang har visat att det finns ett behov.

Och att det finns en frizon och en mötesplats för dem som inte kan vara öppna med sin läggning i familjen, bland vänner eller i skolan. Det är ­viktigt att man kan gå någonstans där man kan vara säker på att blir accept­erad som den man är, och ha möjlighet att träffa andra i samma situation och att slippa känna sig ensam och konstig.

Det sociala nätverket, den ökade självkänslan och en förbättrad psyko­social hälsa är bara några positiva ­effekter av verksamheten som RFSL ­Södertälje bedriver.

I förlängningen handlar detta om ­alla Södertäljes medborgares rätt till ett jämlikt liv i öppenhet. De argument och diskussioner som vi tog del av under kultur- och fritidsnämndens möte fick oss att häpna över företrädarna för den borgerliga alliansens människosyn.

Vi i det rödgröna samarbetet står upp för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde och tycker det är bedrövligt att den borgerliga alliansen sviker HBT-gruppen i Södertälje.

Anna Bohman (S), 2:e vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden
Besim Aho (S), ordförande i kultur- och fritidsnämnden

Vuxna saknar kunskap om ungas liv på nätet

Jag sitter på en internationell konferens i Antwerpen: e-Youth – balancing between opportunities and risks och lyssnar på professor Patti Valkenburg som pratar om varför tonåringar gillar online kommunikation så massivt.

Men vuxengenerationen är oförstående inom det här området. Väldigt många föräldrar och vuxna som arbetar med unga har liten kunskap om hur nätet fungerar som mötesplats, varken tekniskt eller socialt.

Vuxna måste bli bättre på att diskutera nätets fantastiska möjligheter men också fallgropar med barn och unga. Vuxna måste vara mer närvarande där barnen är. De allra flesta föräldrar är engagerade i sina barn. De går på föräldramöten, hjälper till med läxor och skjutsar till fritidsaktiviteter. På samma sätt borde föräldrar också vara närvarande på nätet.

Att publicera privat tagna bilder på internet är vardagskommunikation för de flesta unga idag. Vilket ögonblick som helst kan fångas via mobilen, digitalkameran eller webbkameran. Några knapptryck senare delas bilden med kompisar och bekanta över nätet. Det är ett enkelt, snabbt och kul sätt att kommunicera på. 85 procent av unga mellan 14 till 18 år säger sig ha lagt upp bilder på sig själva på nätet.

En färsk studie visar att nästan 50 procent av tjejerna mellan 16 och 25 år har blivit tillfrågade om att skicka sexuella bilder, prata om sex eller agera framför webbkameran. För killar är andelen 13 procent. Få av dessa förfrågningar besvaras och det är flest killar som svarar.

De flesta ungdomar är medvetna och har strategier för att hantera den här typen av frågor och obehagliga situationer på internet. Det kan tex handla om att ställa motfrågor om musik, smink eller tv-serier.

Om inte vuxenvärlden sätter sig in i och lär sig mer om ungas liv på nätet leder det till att unga inte vänder sig till vuxna om de stöter på problem där. Det viktigt att vuxna tar ett ansvar och visar att samma värderingar ska gälla på nätet som i övriga livet. Det är inte OK att kränka eller låta sig kränkas på nätet!

Kärleksförklaring till Södertäljes kulturliv

Min debattartikel var publicerad i LT onsdagen den 5 maj och finns att läsa på LT på webben här.

De flesta som skriver debattartiklar är arga och upprörda över saker och vill förändra eller förbättra. Alltför sällan ser man någon som tackar eller lyfter upp det som fungerar bra och som faktiskt förtjänar att få all uppmärksamhet. Nu har jag blivit inspirerad efter att ha lyssnat på Jonas Holmbergs Svenska jazzballader på Oktoberteatern. Det var ren balsam för själen – jag tror inte en musikupplevelse kan bli bättre än så här.

Jag känner en enorm tacksamhet och stolthet över Södertäljes kulturliv och vill därför passa på att hylla det med några rader.

Vårt högklassiga idrottsliv med både bredd och elit i all ära, men mitt Södertäljehjärta bultar lite extra för kulturstaden Södertälje.

Kultur är livsviktigt. Det vet jag av egen erfarenhet. Jag växte upp med kommunala musikskolan som tog med mig in i musikens underbara värld. Jag sjöng i den ambitiösa kören Bårsta Barn, som jag älskade. Vi hade våra körhelger, våra körresor, våra speciella körkläder och vi gjorde till och med vår egen tidning inom kören! Det var inte på låtsas utan hårt arbete som utvecklade oss, gav oss drömmar och rustade oss för livet.

I Södertälje har vi otroligt mycket kultur att vara stolta över. Oktoberteatern, Södertälje teateramatörer, Musikteater 89, Täljesymfonikerna, Södertäljeoperan, Molto, Urban company, Mor Afrems musikskola, Enhörna teaterförening, Saltskogs gårds vänner, Södertälje konstnärskrets, Wendelas vänner, Torekällberget, Kulturskolan och Stadsscenen. Ja, listan kan göras hur lång som helst och jag kan inte räkna upp alla här som gör ovärderliga insatser för kulturen i Södertälje.

I veckan praktiserade jag en heldag på Luna kulturhus, som jag brukar göra några gånger om året. Det är ett ställe som tas lite för givet, men som verkligen är en plats att vara stolt över. En mötesplats där alla, gamla som unga, nyanlända såväl som Södertäljebor sedan generationer tillbaka, kan träffas och umgås sida vid sida. Det är nästan som ett eget litet mikrokosmos mitt i centrala stan. Fyllt av kultur och där allt dessutom är helt gratis.

Mina politiska motståndare på högerkanten vill sänka kulturbudgeten i Södertälje med 30 miljoner kronor och tycker inte vi behöver något eget kulturliv här i stan. I stället kan vi ta pendeltåget upp till Stockholm när vi vill uppleva kultur, säger de på fullaste allvar! I min värld skulle borgarnas politik leda till en kulturskymning i Södertälje lika mörk och dyster som Lisbeth Salanders kajal, för att låna ett citat av Jonas Holmberg.

Jag kommer aldrig att kunna säga det lika poetiskt som Ninne Olssons eller Mankans texter. Men det här är min kärleksförklaring till alla er fantasiska kulturarbetare och ideella krafter som varje vecka och varje dag ägnar er tid åt att bejaka människors längtan efter att uppleva skönhet, klarhet och insikt genom kulturen. Era insatser är ovärderliga för att vi skall ha ett flödande och rikt kulturliv i vår stad.

Det är en ynnest att på min fritid få vara kulturpolitiker och få vara med och kämpa för att utveckla och förbättra villkoren för Södertäljes kulturliv. Ett kulturliv som väcker framtidstro och längtan. Visst har jag förstås också önskemål om förbättring, bland annat att LT ska börja bevaka kulturfrågorna bättre. Det förtjänar vår stad och vårt kulturliv.

När jag går ut i Södertäljenatten för att promenera hem ifrån konserten med ”Månsken över Marenplan” klingande i mitt huvud, är det med lätta steg jag går. Och mycket stolta!

Anna Bohman (S)
andre vice ordförande
kultur- och fritidsnämnden