Vals i Valparaiso

Idag hade jag förmånen att få inviga en konstutställning med vackra oljemålningar av den vindlande staden Valparaiso. Valparaíso är Chiles andra största stad och är en av Chiles viktigaste hamnstäder vid Stilla havets kust.

Valparaíso är en stad som är uppbyggd på 42 kullar, där alla är olika varandra. Kullarna gör att staden nästan ser ut som ett lapptäcke. 2003 upptogs Valparaísos historiska kvarter på UNESCOs Världsarvslista.

För mig och många andra här i Södertälje blev den blodiga militärkupp som förde Pinochet till makten i Chile, den 11 september 1973, väldigt påtaglig. Jag fick själv många nya klasskamrater som kom hit för att deras föräldrar tvingats fly ifrån Chile. Jag har ett väldigt starkt minne av när jag gick i mellanstadiet och en av mina lärare fick berätta om den toryr och de fasor som pågick i Chile. Jag minns att jag tyckte det var så hemskt att någonting så fasansfullt kunde få ske!

Den chilenska gruppen har sedan dess varit en väldigt viktig del av Södertälje och bidragit mycket till kulturlivet i stan.

Jag är uppväxt med en pappa som älskar Evert Taube, som alltid sjungit hans låtar, så jag är själv väldigt förtjust i Evert Taube. Evert Taube besökte Valparaiso och inspirerades där till att skriva en Vals i Valparaiso. Det sägs att Evert Taube ha tillägnat sången till den chilenska näktergalen Rosita Serrano.

Så när jag jag är invigde konstutställning om Valparaiso i Södertälje, av Patricia Lambert och med dikter av Ceclia Valdés, avslutade jag med att läsa en bit ur Evert Taubes Vals i Valparaiso:

Då sjöngs där i Valparaiso en söt liten sång,
Rosita! Chilenita!
I havet, i Stilla havet, står hajen på språng,
Rosita! Chilenita!
Kondoren på Cordiljären är bister -Jaha!-
och ormarna börjar skallra i Tarapaca,
och sju glada sjömän rundade Hornet idag -
och Rosita vill alla ha!