Idag har Lena Anderssons en mycket läsvärd krönika i dagens DN: Belönad apartheid.
Det handlar om fallet som Diskrimineringsombudsmannen drev med mannen i Älmhult som vägrade ta kvinnan som var hans potentiella nya arbetsgivare i handen, och därför inte fick tjänsten, som tingsrätten i veckan gav 60.000 kronor i skadestånd. Mannen lät henne stå med utsträckt hand, och ville inte titta henne i ögonen eftersom hon var kvinna.
"Alla skulle se det rimliga i att den som vägrar ta en svart eller en muslim i hand inte får jobbet. Men när Gud säger att varelser av motsatt kön inte får vidröras har man myndighets-Sverige med sig. I Sydafrika tyckte sig de vita också ha Gud på sin sida när de vägrade befatta sig med svarta. Diskrimineringsombudsmannen borde givetvis inse och anse att könsapartheid är lika oacceptabelt som hudfärgsåtskillnad."
Jag håller helt med i Lena Anderssons resonemang och anser inte att det är OK att skyddet av religion går före skyddet mot att slippa könsdiskrimineras!
Tyvärr blev det nog som många av oss befarade. Det är svårt att se hur sammanslagningen av tidigare Jämställdhetsombudsmannen och alla de andra diskrimineringsombudsmännen till en enda DO har stärkt jämställdheten i Sverige? Tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar