Jag måste bara börja med att säga att jag älskar Södertälje! Jag är barnsligt förtjust i min stad! Och jag minns att jag gjorde det redan som barn när jag växte upp i Mariekäll på 70- och 80-talet. Jag tyckte det var en precis lagom stor stad att växa upp i. Jag visste var allting fanns, var badhuset låg, var ridhuset fanns och var vi hade musikskolan. Allt sånt som jag tyckte var viktigt hade jag koll på, och det kändes tryggt. När jag blev äldre var det förstås coolt att att lämna Kringelstan och flytta till andra städer för att plugga och jobba och så och för att få lite perspektiv och lite att jämföra med. Men när jag efter elva år i exil valde att flytta hem igen så var det verkligen helt rätt för mig. Jag tror jag älskar min stad ännu mer nu när jag varit ifrån den ett tag.
Jag tänker ofta på varför Södertälje har så oförtjänt dåligt rykte och jag tänker i alla fall envist fortsätta göra vad jag kan för att fler ska få veta vilken himla fin stad det här är. Min kärlek till stan kom med modersmjölken och jag kommer nog alltid vara en hängiven supporter till min älskade stad.
Jag har tänkt länge att jag skulle börja blogga. Jag har gjort något försök till gruppblogg som rann ut i sanden av tidsbrist. Men nu är det ett nytt år och när kan det vara en bättre tid att starta en egen blogg än nu? Jag gör väl ett försök i alla fall. Och så tycker jag att det behövs. För jag vet inte så många andra som är fritidspolitiker och småbarnsföräldrar i Södertälje som bloggar? Men de kanske finns därute? Och så tycker jag definitivt det behövs fler småbarnsmammor som är politiker. Dom är det alldeles för få av tycker jag. Papporna stannar rätt ofta kvar i politiken även efter att de fått barn, men alltför få mammor tyvärr. Och det är när barnen är små, som man nyttjar väldigt mycket av kommunens service och då har man mycket åsikter om hur saker och ting skulle kunna förbättras. Därför vore det bra om många småbarnföräldrar var med och tog ansvar för sin kommun. Och var med politiskt och försökte förändra sin stad utifrån sina åsikter och värderingar. Så välkomna ni småbarnsföräldrar som vill engagera er politiskt! Jag kan rekomendera det. Och ni behövs.
Inför förra valet frågade en partikamrat mig om jag kände någon ensamstående mamma med småbarn i vårt parti som kunde skriva en insändare om just ensamma mammors villkor. Jag funderade och funderade, men kunde inte komma på en enda! Och det slog mig då att det verkligen är galet att villkoren i politiken är sådana att den nästan är omöjligt för en ensamstående småbarnsförälder att vara aktiv i ett parti. Så ska det naturligtvis inte vara. Och speciellt inte i ett parti som jag tror att många ensamstående småbarnsmammor röstar på. Alla behövs och alla ska kunna vara med. Så både mitt parti och andra partier har lite att jobba med för att fler ska kunna vara med. Man behöver barnvänligare möten, bättre mötestider, och större möjligheter att kunna kombinera både jobb, familj och politiskt engagemang. Men istället för att vara arg på att det är som det är, vill jag vara med och försöka förändra så att det blir bättre.
En annan sak jag funderat på med bloggandet är hur folk som bloggar hinner med? När tusan ska man hinna läsa allt spännande som händer i världen och så göra egna smarta analyser och sen hinna skriva ihop det till något läsvärt? Får man inte värsta prestationsångesten då? Och om man inte hinner skriva så ofta på bloggen, ruttnar folk på en då? Jag vet inte än, men jag gör ett försök i alla fall.
Och jag har redan räknat ut att det kommer bli så att den enda tiden jag kommer ha en chans att hinna skriva något är efter allt annat är avklarat. När allt jobb är avklarat, alla saker att fixa med politiken har hunnits med för kvällen, tvätten är vikt och jobblusen strykt, då hoppas jag att inspirationen till bloggandet kommer! Vi får väl se :)
Ha det gott!
